önskar jag att jag hade.
Den här kursen skulle avslutas med ett tittskåp där figurer rör på sig. Ja tanken är bra det håller jag absolut med om men och det är ett fett MEN...tiden för elevgruppen var knapp. jag griper över för mycket och det blir lätt plotttrigt..och för de unga katastrof. Nu kan de muntligt berätta om vad de vill inom sitt mekanikarbete. Så många kommer nog att berätta om "Hur ser det ut på baksidan?" och det är roligt.
Känslan är att det blev lite mycket görande utan ngt annat mål än att göra. Måste bli tydligare med praktiska och teoretiska mål. Nu kommer det nästan som en chock för eleverna att de ska presentera sina arbeten och faktiskt också tänka på vad de säger. Detta är betygsbedömning.
Hur blev det med den formativa bedömningen?
Jo tackar som frågar...(läs vidare och stilla din nyfikenhet)
jag har blivit mer tydlig med att berätta att det här måste du göra för att utveckla den eller den förmågan. Dessutom anser jag att jag har sgat till dem vad de måste tänka på för att uppnå de målen de själva sätter upp.
Hur ska jag få eleverna att arbeta mer medvetet mot sina egna uppsatta mål? Och hålla sig till dem utan att bry sig så mycket om vad andra gör?
Försöken med kamrat- och självbedömningar måste vi fortsätta med - svårt att efter 4 veckor dra några reella slutsatser. Men än så länge ser jag bara positivt på båda. Eleverna måste bli mer vana vid att både ge och ta emot feedback av andra än läraren. Vi lär av varandra!
Tänker broar igen...hoppsan hoppsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar